deeptalk
Idag är en såndär dag då man inte riktigt vet om man vill lägga sej i sängen & bara gråta. Och sova. Och sen gråta lite till. Eller om man verkligen orkar ta sej upp till skolan & fejka ett smile & visa att man är så jävla stark.
Jag är inte stark överhuvudtaget just nu men jag gick till skolan. Och jag klarade mej igenom hela dan, trots att jag lipade sönder på mattelektionen, haha.
Jag klarade mej igenom skoldagen tack vare min fina Johanna. Tack vare min fina Moa. Och tack vare HAN. Han med stort H. Han som får mej att le även om jag bara vill gråta. Han som kramar om mej när jag behöver det. Och han som får mej att må så jävla bra som ingen annan människa i hela världen får. Han. Han med stort H.
Jag tycker om honom så fruktansvärt mycket, men det kommer aldrig bli vi. För jag räcker helt enkelt inte till. Så är det alltid.
Kommentarer
TACKAR FÖR KOMMENTAREN BABE
